Idag har vart en sjukt frustrerande dag. Jag vaknade och var jättepigg och glad men det förstördes så fort jag äntrade skolan och min lektion. Jag är så trött på dessa människor i vårt samhälle som gnäller utan en saklig grund. De gnäller över något som de själva har ansvar för, som ingen annan kan påverka. Nothings gonna happend if you don't change. Vi hade prov och även om jag inte pluggat så gick det väldigt bra endå. Tror på ett MVG, trots allt. 

Mina stackars ansiktsmuskler har flippat hela dagen mest för att jag vart så frustrerad och irriterad. Det är väl en svaghet, att mina tics blir okontrollerbara. Tanken på att jag ska gå i skolan 1 år till är ju outhärdlig. Det kommer bli så skönt att vara fri från skolan. Fri från alla nötter. Det känns som att jag är en cashewnöt som ingen kan acceptera. Men varför ska jag ändra mig? Haha, jag vet vem jag är och vad jag står för. No need to change.

Börjar känna att det fattas lite kärlek i mitt liv. Boys where are you? Jag är en sådan flicka som inte gärna tar första steget själv. Jag är en gammalmodig liten gumma. Längtar efter min 18års dag med! Tatuering och fallskärmhopp väntar. Nämnde jag hur sjukt trött jag är på skolan? Hmm det gjorde jag visst. Eheh

Idag fick vi på Idas skola (bäckadalsgymnasiet) besök av 9 st fransoser som ska bo och praktisera i Jönköping under 4 veckor(I think). De är Restaurangelever från skolan Chateaux de Vaux. Som jag har fattat det så är detta deras skola(se bild nedan). Det är helt sinnessjukt... I alla fall så har några elever plus jag som går Engelska B blivit guider för de här eleverna. Idag hade vi en en välkomst/påsk lunch. Jag kan inte påstå att maten var något att hurra för. Idas visade inte upp sin bästa sida, tyvärr. Det var lite awkward stämning i början eftersom fransoser är föga kända för sin dåliga engelska. Jag kan intyga att det stämmer! Det var svårt att hålla igån en konversation eftersom de mest tittade på mig med en oförstående blick, eheh. Förhoppningsvis kommer de bli bättre och bättre för varje dag eftersom de ska prata engelska i 4 veckor nu. Efter lunchen blev jag utsedd till guide för hela gruppen så jag tog med dem på en rundtur runt Bäckadal(wooow!). Efter det så var vi några stycken som gick in till stan och shoppade. Jag tror det här kommer bli jättekul och att vi kommer att kunna knyta an ännu bättre ju mer tiden går. Jag älskar verkligen utbyten mellan olika kulturer, det är min grej. Att guida och visa, samt själv få lära mig och uppleva. 



Vs

Igår kom lönen och jag spenderade lite pengar sådär som man kan göra ibland. Jag beställde hem två par jeans från www.members.com (om någon vill ha en inbjudan dit så bara säg till!). Kände att mina två par jeansleggings börjar bli lite urtvättade och slitna. 

Från Cheap Monday, 199kr


Från Dr.Denim, 250kr


Riktiga kap!

Ibland drömmer jag mig bort och låtsas att jag är hon.

Ja inatt hade jag ytterligare en mycket spännande dröm. Hade tur och skrev ner den precis när jag vaknade. Jag fyllde år och skulle ha kalas. Snooki från Jersey Shore bodde två portar ifrån mig, i mittenporten bodde min familj. Jag och snookie möttes utanför mittenporten som var pyntad med guldglitter. När vi ska gå in så fäller Snookie en random kommentar "alltså Kissie och Dessie har gått från Kissemjaaaau till Kissegrrrr" med världens sötaste röst haha. Jag hade med mig massa presenter till mig själv och när vi kom in så sjöng alla för mig och jag sjöng för mig själv. Asdrygt :P

Haha alltså jag kan verkligen inte uppdatera sådär som alla andra bloggare. Små inlägg med obetydlig information vad dem gör precis just då. Men jag erkänner dock att jag läser väldigt många bloggar. Mest för att se hur andras liv fortlöper. De bloggar som jag läser är:
-Kenzas.se
-fokis.se
-egoinas.se
-blondinbella.se
-micahs.se
-hofh.se
-iflow.blogg.se

Det är med blandade känslor som jag läser på aftonbladet om Peter Jöbacks stora debut som fantomen på operan ikväll. Han tar över rollen på Her majesty's theathre. Jag skulle ha vart där, om inte dag så om några veckor kanske månader. Jag är bitter. För jag kommer inte att vara där. Någonsin. Sedan jag har vart liten så har jag beundrat Peter Jöback, alltid haft honom som en förebild. Han är en fantastiskt stark människa och han sjunger gudomligt bra. Jag kommer såväl ihåg första gången jag såg/hörde honom, det var under ett framträdande i söndagsöppet tror jag. Han sjöng "Guldet blev till sand" från musikalen Kristina. Jag tyckte han sjöng så bra, jag blev helt tagen. Jag kan inte ha vart mer än 5 år gammal. Sedan sa mamma att han är bög. Jag förstod inte vad det var alls. Men det är alltid vad jag har kopplat Peter Jöback med. Kristina och bög. Jag älskar musikalen Kristina och jag älskar homosexuella personer. Han är den perfekta förebilden helt enkelt. Jag har alltid haft en förkärlek till musikaler och på senare år har jag fått upp ögonen för "Phantom of the opera", musiken är helt makalös. Att Peter nu skulle spela självaste Fantomen i London kunde inte bli mer en perfekt. Jag älskar Peter, Musikaler och London.

Skoldagen började kvart i 2. Vilket innebär att jag inte har gjort något sedan 9.20 imorses. Tack Bäckadal <3
Ikväll kommer min kära vän Issa förbi med hennes dotter Nicole(hoppas att hon är med). Ser fram emot det så himla mycket för nu var det längesedan jag träffade dem. Lilla Nicole är så underbar!

Det här är så roligt att jag måste skriva ner det. Nyss alldeles precis nyss så kom en dröm tillbaka. Ni vet sådär som drömmar kan göra helt random? Just i detta fall tittade jag på en bild där en kompis fått träffa en kändis. Då POFF så mindes jag en dröm som jag drömde inatt. Sådan himla konstig dröm.
Eftersom drömmar har en tendens att försvinna när man tänker på dem så kan jag inte skriva ner min dröm i helhet nu utan bara vissa delar.

Jag är med en kompis på ett hotell i Jönköping. Vi går förbi restaurangen och då skymtar jag ett ansikte som jag känner igen. Jag går tillbaka för att titta vem det är och då är det Prins Harry av Storbrittanien. Jag blir helt till mig och springer för att berätta för mamma. Då är det en tant som jagar mig. Jag går tillbaka till restaurangen och då står Prins Harry och pratar med någa, han står med ryggen mot mig i en ljusgrön pikétröja. Jag och en stor skara tjejer står bakom honom och fnittrar, då vänder han sig om och utbrister "Hiiiii". Jag säger "Heeey can I get a hug?" och han säger "Of course you can". Och då får jag den mysigaste kramen någonsin och inombords dör jag av lycka.

Haha nu när jag sitter här så känner jag fortfarande den bisarra känslan av lycka över att ha fått en kram av Prins Harry.

Han är rätt söt!

Jag är tillbaka! Hurra tänker ni, eller ah Rebecca Wängefors tänker så i alla fall. Några fler finns det inte som läser hehe. Jag har inte haft någon lust att blogga. Det är det som är så fantastiskt med bloggar. Jag bestämmer själv när jag vill blogga eller inte. Så är det visserligen med en dagbok också. Men dagboken ligger där och stirrar på dig och undrar varför du svikit den sådär. När man var liten började man ju trots allt dagsboksinlägget med "Kära dagbok". Jag börjar knappast ett blogginlägg med "Kära blogg". Det går inte riktigt eftersom bloggen är offentlig och inte privat. Jag var aldrig en dagboksmänniska. Något enstaka ord går väl att finna i någon förlorad bok men inte mer än så. Däremot har jag en bok som jag har haft i flera år där jag skrivit mina mörkaste tankar. Mina mörkaste känslor. Jesus om någon fick tag i den boken, vilket rabalder det skulle bli då. Men det är den slags skrivaren jag är. Jag skriver med känslor. Jag skriver bara när jag har en känsla att utgå ifrån. Och för att tala helt sanning så är anledning till varför jag inte skrivit i bloggen är för att jag inte vart arg, ledsen eller besviken de senaste veckorna. Visst är det drygt? haha. Men det sitter långt in i märgen. Jag skriver bara när jag är ledsen, det är som at jag lämnade boken i en byrålåda och gick över till internet bara. För när jag är glad så uttrycker jag det istället :)

Jag lyckas alltid att börja ett inlägg med något helt annat än var som var tänkt från början haha! Nu har jag vandrat iväg på andra tankar, jag är en person som agerar på känsla har jag kommit underfund med.

Jäjä yada yada. Jag ska försöka skriva mer i blogen. Jag har sagt upp mig från mitt jobb på Kaffebönan. Det bästa beslutet i mitt liv för INGEN ska få behandla mig som den skiten de gjorde. Jag tänker inte gå in mer på den saken, kaffebönan är behind me. Och jag jobbar mer och mer på Restaurang Spira och jag älskar det. Alla är snälla och underbara och jag har sjukt kul när jag jobbar. Eftersom det jobbet bara är på helger så har jag nu alla fritid i världen. Det är en konstig känsla, att kunna göra vad jag vill. Har inte riktigt anpassat mig. Eftersom att jag är dålig på att göra något med min fritid så pluggar jag mest. Jag pluggar när jag kommer hem och så småfinurlar jag hela kvällen på olika skolgrejer. Det är rätt så behagligt och bara positivt om man ser det ur ett betygsperspektiv. Jag mår mycket bättre, MYCKET bättre. Jag är gladare och har en ljusare syn på framtiden.

Jag har hittat min drömutbildning och vill bli 20 nu så att jag kan påbörja den. 4 länder på 7 veckor men inriktning Kultur och Historia. Det är en "Rundreseledarutbildning" som under 7 veckor tar mig från Thailand till Laos, Kambodja och Vietnam. Den kostar 45,000 men enligt mina beräkningar så ska det inte vara några problem att skrapa ihop! Är så taggad och glädjerusig. Allt är så bra!

Tack och ej för mig. Nu ska jag göra något annat :D