Lost in translation. På riktigt!
Jag fick följa med Kim till University of Glasgow och var med på 1 lektion. Universitetet är så obeskrivligt makalöst fint. Ser ut som Hogwarts!!!!!!Om ni åker till Glasgow någon gång så måste ni kolla in det universitet, och ni måste åka tunnelbana. Tunnelbanan ser ut som en liten larv, skitsöt.
Här är en liten lista på saker som jag lagt märke till och som du bör tänka på om du åker hit:
-De har en brittisk version av Arlas laktosfria mjölk, den luktar skumt men smakar helt okej.
-Deras vatten stinker av klor och smakar ungefär som badhus kallsupar.
-De har väldigt få offentliga toaletter, de toaletter dem har är väldigt djupa så man kan inte dölja vilket behov man utför.
-Tänk på att allt är åt vänster, rulltrapporna är helt knasplacerade.
-De älskar ABBA, har hört 3 olika abba låtar idag.
-Kassörskorna ÄLSKAR att ge mynt istället för sedlar, tvärtemot Sverige.
- Det här är EXTREMT viktigt att tänka på, jag har gjort det här misstaget hela 3 gånger idag och skämts ihjäl. I Glasgow är kösystemet väldigt mycket annorlunda än Sverige. I Sverige finns det t.ex. två köer och man väljer vilken man vill stå i. I Glasgow däremot är det en enda kö som sedan "slussas" ut till olika kassor. Gå alltså inte rakt fram till en kassa som jag gjort 3 gånger idag för då får du många sura blickar på dig!
The eagle has landed!
Folk slogs som hyenor för en bra plats i kön, om man ens kan kalla det för en kö. Snarare en avlång klump med stampande och otåliga människor. Jag lyckades faktiskt knipa åt mig en fönsterplats oooh jäääh!
Jag som är en babbelmaja måste erkänna att sitta tyst i 3 timmar var oerhört jobbigt för psyket, var osäker på om jag faktiskt kunde prata när jag kom fram. Tack till tanten som gick in i mig och sa förlåt så jag fick chansen att svara "det gör inget", pheeeew jag kunde prata!
Väl framme på flygplatsen i Edinburgh möttes jag av en glad Kim med skylten "Ms. Frida Larsson" som jag misstänker att hons längde ihop i sista minuten. Vi åkte dubbeldäckare(såååååå roligt) för att senare byta till en vanlig buss som tog oss mot Glasgow. Inte nog med att busschauffören satt på fel sida, hon körde på fel sida också huuuujeda mig! En man spydde på bussen, det var så vidrigt när han kom i mittgången med handen för munnen och kräk rinnande/sprutande igenom fingrarna. USCH
Jag verkligen AVGUDAR Glasgow, det är precis som jag har förväntat mig. Jag och Kim tog en kvällspromenad tidigare ner genom shoppinggatorna, jag köpte en chai latte på starbucks och lite läsk och chips på Tesco(lika stort som Ica) det är dubbeldäckare och små söta taxis överallt. Jag älskar det åååååh!
Nu längtar jag efter veckans äventyr. Känner att jag hör hemma här.
Har lite problem med att ladda upp bilder så det får vänta.
Jag är inte den som är den men.
På med regnkappan för nu kör vi!!!!!!!!!
Om några timmar så är jag up and away!
Jag är extremt förvirrad över tid och klockor. Inte nog med att jag måste ta hänsyn till tidskillnaden på minus en timme, inatt ändras även sommartid till vintertid så jag vet helt ärligt talat inte hur mycket klockan är någonstans och definitivt inte när jag kommer fram till Edinburgh(där planet landar). Jag valde alltså sämst tänkbara dag att flyga på. Jag trodde som sagt för bara två timmar sedan att flygresan bara tog 1 timme. Tji fick jag för den tar ju två! Ahh blir tokig.
Jag reser tilsammans med min Matte B bok som ständigt förföljer mig med sina linjära funktioner </3. Jag försöker intala mig att om bara jag finner ett mysigt litet bibliotek så kommer allt blir jättebra. Keep holding on to that thought girl!
Kommer uppdatera dig i veckan om vad jag har för mig.
Jätteroligt!
Brogan-Rihanna Webb:
I'm calling my first born "spider".
Harry Day:
ill call mine green or something :)
Charlie Drinkwater:
ill call mine ...'I'
Sam Walker:
I'm calling my first son Luke-sky
Kerry Ware:
100 likes n I'll call my first child 'under'
Kensa Miners:
i'll call mine coal.
Lauren Gray:
Callin' mine Earl. Because no other cunting name makes a pun.
Emma Plodocus Jones:
I'm Emma Jones and I going to write this for a laugh that I kid with my surname could be called Indie Anna Jones
Gigi Boyle:
There is no way in hell I'm calling my daughter Susan...
Jordan Simpson:
Definitely not calling my son bart.
Russell Wells:
My wife wouldnt let me call our only child Wishing
Tics
En sjukdom som inte uppmärksammas så mycket i Sverige är Tics som är en bisjukdom av Tourettes syndrom.
-Om man har tics beror det på att man har svårt att styra och hålla tillbaka vissa rörelser eller ljud. Tics är vanligast hos barn i skolåldern, men förekommer även hos vuxna. De brukar gå över av sig själv, oftast inom ett år.
-Ticsen kan delvis kontrolleras med viljan, men det kan göra att man måste avreagera sig med ännu fler tics efteråt. Man får fler tics när man är spänd eller stressad, eller om man har varit mycket i rörelse och sedan slappnar av.
-Tics är motoriska eller vokala impulser som personen inte kan stoppa. De kan uppkomma helt spontant eller som svar på en upplevd sinnesretning. Sinnesretningen har beskrivits som en lätt kittling på huden, som utlöser en motorisk handling (själva ticset), varvid kittlingen försvinner. Dock återkommer den mycket snart igen.
Enkla Tics kan vara; blinkningar, grimaser, spänner muskler, hostar, harklar sig, grymta
Komplexa Tics kan vara: Städar och ordnar saker, upprepar vissa ord.
Vokala tics kan också vara enkla som att fnysa, hosta, vissla, grymta eller skrika.
Jag har i flera olika perioder av mitt liv haft både motoriska, vokala, enkla och komplexa tics. De jobbigaste är grimaserna jag gör i ansiktet. När jag var mindre hade jag fler Vokala tics, vilket måste ha låtit väldigt konstigt.
Det finns en sak som jag hatar och det är när folk påpekar vad jag gör. Eftersom jag själv inte är medveten om att jag gör de olika ticsen så känner jag mig nästan förudmjukad när någon påpekar dem. Bästa tipset jag har till dig som läser är att om du ser någon med tics så påpeka inte dessa för personen eftersom att det kan vara både sårande och förnedrande.
Magkänsla
Jag är en person som lever mer i framtiden än i nuet. Jag jobbar så fort jag är ledig för att tjäna pengar som jag kan åka utomlands för. Det är det jag brinner för, att få åka utomlands och upptäcka världen. Man har ju hört att man "ska leva i nuet". Det nya jobbet lockar just för pengarna men jag vet inte om jag klarar det rent fysiskt. Jag känner den där pressen att jag måste jobba upp mig och skapa en framtid. Kanske borde jag lugna ner mig? Att faktiskt försöka leva i nuet för det är som tonåring man har roligast. Jag kanske inte behöver ett toppjobb andra året på gymnasiet? Eller? Jag har svårt att skilja på tonårsliv och vuxenliv eftersom jag lever mer i vuxenlivet än tonårslivet.
Troligtvis kommer jag att ångra mig när jag blir äldre, ångra att jag inte levde livet mer. Men samtidigt är jag inte en sådan person som festar och super varenda helg. Jag föredrar att jobba istället. Alltså det är så förvirrande.
Over and out.
Onödig fakta!
-Den första ägaren till företaget marlboro dog i lungcancer
-Fram till början av 1900-talet så såldes det rent kokain på Harrods i LondonEn råttas tänder växer ca 15 centimeter på ett år
-Under en vanlig dag kommer din hand indirekt komma i kontakt med 15 penisar
-De flesta "mottagaren betalar" samtalen sker på fars dag
-I varje avsnitt av serien Seinfeld kan man se något med stålmannen på.
Avslutar med dagens fråga
Om du hamnar i en livskris samtidigt som du leker kurragömma, förlorar du då automatiskt eftersom du inte kan finna dig själv?
Glasgow 2011
Jag har alltid vart lite små bitter över att vissa familjer åker utomlands varje år. Det blir en verklighet och en självklarhet för barnen, de uppskattar inte att det kanske finns ett tempel i närheten utan snarare att bamse är vid poolen. Barnen blir ungdomar och familjerna fortsätter att åka utomlands. Ungdomarna bryr sig inte det minsta om det stora gravfältet i staden intill utan det viktigaste är att det finns snygga killar i baren och att det är billig sprit.
Jag däremot, jag har inte växt upp i en familj där vi åker utomlands för pengarna. Nej, istället köper vi en husvagn för samma summa som en thailandsresa hade gått på. Det är frustrerande. Jag uppskattar alla dessa arkeologiska och historiska fynd. Jag uppskattar arkitekturen. Men jag har inte ens fått chansen att se allt det här.
Om detta ska ni få höra.
Troligtvis kommer jag inte ha så många läsare och det är fine för mig, jag tänker inte ha små frågestunder för jag vet att du inte kommer att ställa frågor. Jag tänker inte berätta att nu ska jag gå på toa och skita för att sedan krypa ner under mitt goseputtenutte täcke och titta på film, för det är inget du bryr dig om. Jag kommer inte att försöka få det här att bli något stort. Det är bara fjantigt.
Jag gillar att skriva. Jag gillar att diskutera och fundera. Jag ser nog det här som en slags temablogg. Jag är en tjej som älskar att skriva uppsatser där man tillåts att dela med sig av sin egna åsikter. Be mig skriva om ett äpple så kommer jag att göra det. Jag gillar att påverka människor med det jag skriver.