Lost in translation. På riktigt!

Den här dagen har vart hur knäpp som helst. Kan väl säga att alla tankar jag har haft om Storbritannien har krossats och byggts upp igen. Jag har skämt ut mig ett flertal gånger och kännt mig som världens utomjording, självförtroendet har väl fått sig en liten törn.
Om vi säger såhär.. Här spelar det ingen roll om jag har MVG i engelska för man hör fan inte vad Glasgowmänniskorna säger. Det är helt SINNESJUKT! De låter som en blandning av franska,tyska och danska. Jag har även ett fletal gånger hajat till och trott att jag hört en svenk prata. Glasgow kan inte prata engelska. So much for that english knowledge liksom. Har vart på shoppingtur idag och har fasat inför varje kassabesök eftersom att jag inte hör vad dem säger. Känner mig lite som en liten thailändare som nickar och ler. För det är seriöst mitt bästa tips! Nicka och le det fungerar haha.

Jag fick följa med Kim till University of Glasgow och var med på 1 lektion. Universitetet är så obeskrivligt makalöst fint. Ser ut som Hogwarts!!!!!!Om ni åker till Glasgow någon gång så måste ni kolla in det universitet, och ni måste åka tunnelbana. Tunnelbanan ser ut som en liten larv, skitsöt.

Här är en liten lista på saker som jag lagt märke till och som du bör tänka på om du åker hit:
-De har en brittisk version av Arlas laktosfria mjölk, den luktar skumt men smakar helt okej.
-Deras vatten stinker av klor och smakar ungefär som badhus kallsupar.
-De har väldigt få offentliga toaletter, de toaletter dem har är väldigt djupa så man kan inte dölja vilket behov man utför.
-Tänk på att allt är åt vänster, rulltrapporna är helt knasplacerade.
-De älskar ABBA, har hört 3 olika abba låtar idag.
-Kassörskorna ÄLSKAR att ge mynt istället för sedlar, tvärtemot Sverige.
- Det här är EXTREMT viktigt att tänka på, jag har gjort det här misstaget hela 3 gånger idag och skämts ihjäl. I Glasgow är kösystemet väldigt mycket annorlunda än Sverige. I Sverige finns det t.ex. två köer och man väljer vilken man vill stå i. I Glasgow däremot är det en enda kö som sedan "slussas" ut till olika kassor. Gå alltså inte rakt fram till en kassa som jag gjort 3 gånger idag för då får du många sura blickar på dig!






The eagle has landed!

Befinner mig nu i en mysig lägenhet i Merchant City beläget mitt i Glasgow. Måste säga att jag var riktigt nervös på Skasvta flygplats när jag skulle gå igenom säkerhetskontrollen och in i vänthallen. Tax freen var skit så jag slog läger vid gate 6 där planet mot Edinburgh skulle gå.
Folk slogs som hyenor för en bra plats i kön, om man ens kan kalla det för en kö. Snarare en avlång klump med stampande och otåliga människor. Jag lyckades faktiskt knipa åt mig en fönsterplats oooh jäääh!

Jag som är en babbelmaja måste erkänna att sitta tyst i 3 timmar var oerhört jobbigt för psyket, var osäker på om jag faktiskt kunde prata när jag kom fram. Tack till tanten som gick in i mig och sa förlåt så jag fick chansen att svara "det gör inget", pheeeew jag kunde prata!
Väl framme på flygplatsen i Edinburgh möttes jag av en glad Kim med skylten "Ms. Frida Larsson" som jag misstänker att hons längde ihop i sista minuten. Vi åkte dubbeldäckare(såååååå roligt) för att senare byta till en vanlig buss som tog oss mot Glasgow. Inte nog med att busschauffören satt på fel sida, hon körde på fel sida också huuuujeda mig! En man spydde på bussen, det var så vidrigt när han kom i mittgången med handen för munnen och kräk rinnande/sprutande igenom fingrarna. USCH

Jag verkligen AVGUDAR Glasgow, det är precis som jag har förväntat mig. Jag och Kim tog en kvällspromenad tidigare ner genom shoppinggatorna, jag köpte en chai latte på starbucks och lite läsk och chips på Tesco(lika stort som Ica) det är dubbeldäckare och små söta taxis överallt. Jag älskar det åååååh!

Nu längtar jag efter veckans äventyr. Känner att jag hör hemma här.



Har lite problem med att ladda upp bilder så det får vänta.



Jag är inte den som är den men.

Man kan inte låta bli att skratta lite uppgivet när man tittar på väderprognoserna.
Men jag heter Frida Larsson, doomed to a life in bad weather. Det är alltid så!

På med regnkappan för nu kör vi!!!!!!!!!




Om några timmar så är jag up and away!

Ooooh nu är jag så överladdad så jag kan inte beskriva det med ord. Mår faktiskt lite illa men tror det beror mer på kombinationen choklad och julmust än morgondagen. Har packat ner och packat upp fler gånger än vadman kan räkna på en hand. Resväskan har en tendens att krympa ju mer jag packar ner... Men nu har jag en redig backpacker packning och kläderna ligger fint rullade tillsammans med Lingongrova, Kalles randiga kaviar, Ahlgrens bilar och en Scweitsernöt som min husbondar önskat att jag ska ta med mig. Har vart lite finurlig och packat ner jääääättelite kläder så att jag helt enkelt måste shoppa i Glasgow. Packade även ner alla strumpor med hål så att jag smidigt kan slänga dem inför hemresan.

Jag är extremt förvirrad över tid och klockor. Inte nog med att jag måste ta hänsyn till tidskillnaden på minus en timme, inatt ändras även sommartid till vintertid så jag vet helt ärligt talat inte hur mycket klockan är någonstans och definitivt inte när jag kommer fram till Edinburgh(där planet landar). Jag valde alltså sämst tänkbara dag att flyga på. Jag trodde som sagt för bara två timmar sedan att flygresan bara tog 1 timme. Tji fick jag för den tar ju två! Ahh blir tokig. 

Jag reser tilsammans med min Matte B bok som ständigt förföljer mig med sina linjära funktioner </3. Jag försöker intala mig att om bara jag finner ett mysigt litet bibliotek så kommer allt blir jättebra. Keep holding on to that thought girl!



Kommer uppdatera dig i veckan om vad jag har för mig.





Jätteroligt!

Finns en sida på facebook som heter något i stil med "Hello I'm Mr.Potter and if this gets 10 000 likes I am calling my first son Harry."
Det roliga är om man kollar kommentarsfältet på den här sidan. Här följer några roliga kommentarer hahah!


Brogan-Rihanna Webb:

I'm calling my first born "spider".

 

Harry Day:

ill call mine green or something :)

 

Charlie Drinkwater:

ill call mine ...'I'

 

Sam Walker:

I'm calling my first son Luke-sky

 

 

Kerry Ware:

‎100 likes n I'll call my first child 'under'

 

 

Kensa Miners:

i'll call mine coal.

 

Lauren Gray:

Callin' mine Earl. Because no other cunting name makes a pun.

 

 

Emma Plodocus Jones:

I'm Emma Jones and I going to write this for a laugh that I kid with my surname could be called Indie Anna Jones

 

 

Gigi Boyle:

There is no way in hell I'm calling my daughter Susan...

 

Jordan Simpson:

Definitely not calling my son bart.

 

 

Russell Wells:

My wife wouldnt let me call our only child Wishing




Tics

Nu blir det väldigt mycket uppdatering, jag har mycket att säga.

En sjukdom som inte uppmärksammas så mycket i Sverige är Tics som är en bisjukdom av Tourettes syndrom.
Jag tycker att det är lite frustrerande att det inte informeras mer om den eftersom jag själv har Tics. Människor i min närhet kanske har, eller borde ha märkt att jag ofta gör grimarser eller rycker i olika kroppsdelar. Mina tics dök upp någon gång när jag var kanske 9-10 år. Då sa doktorn att det skulle försvinna med tiden och man växer ifrån det. Men tji fick han för här sitter jag 8 år senare och har fortfarande dem där jävla ticsen.
Har satt ihop en liten lista på information om Tics:

-Om man har tics beror det på att man har svårt att styra och hålla tillbaka vissa rörelser eller ljud. Tics är vanligast hos barn i skolåldern, men förekommer även hos vuxna. De brukar gå över av sig själv, oftast inom ett år.

-Ticsen kan delvis kontrolleras med viljan, men det kan göra att man måste avreagera sig med ännu fler tics efteråt. Man får fler tics när man är spänd eller stressad, eller om man har varit mycket i rörelse och sedan slappnar av.

-Tics är motoriska eller vokala impulser som personen inte kan stoppa. De kan uppkomma helt spontant eller som svar på en upplevd sinnesretning. Sinnesretningen har beskrivits som en lätt kittling på huden, som utlöser en motorisk handling (själva ticset), varvid kittlingen försvinner. Dock återkommer den mycket snart igen.

Enkla Tics kan vara; blinkningar, grimaser, spänner muskler, hostar, harklar sig, grymta
Komplexa Tics kan vara: Städar och ordnar saker, upprepar vissa ord.
Vokala tics kan också vara enkla som att fnysa, hosta, vissla, grymta eller skrika.

Jag har i flera olika perioder av mitt liv haft både motoriska, vokala, enkla och komplexa tics. De jobbigaste är grimaserna jag gör i ansiktet. När jag var mindre hade jag fler Vokala tics, vilket måste ha låtit väldigt konstigt.

Nu förtiden tänker jag inte på det så mycket eftersom att jag har haft det sålänge, jag har lärt mig att kontrollera dem. Men dem är jobbiga och pinsamma. När jag har gått en hel dag i skolan och spänt mig(man spänner t.ex. ansiktet där jag har flest tics för kontrollera dem) så är hela ansiktet typ "trött" när jag kommer hem. Det känns som att huden hänger och jag vill bara slappna av i hela ansiktet( vilket jag inte kan göra för då dregglar jag, det gör du också om du slappnar av och öppnar munnen haha).

Det finns en sak som jag hatar och det är när folk påpekar vad jag gör. Eftersom jag själv inte är medveten om att jag gör de olika ticsen så känner jag mig nästan förudmjukad när någon påpekar dem. Bästa tipset jag har till dig som läser är att om du ser någon med tics så påpeka inte dessa för personen eftersom att det kan vara både sårande och förnedrande.
Over and out.



Magkänsla

Jag vet inte hur jag ska göra. Jag står inför ett val, ett skitjobbigt sådant.
Är rädd för att jag ska bli för bekväm och inte våga bryta loss.
Valet står mellan två arbetsplatser. Under en väldigt hastig period så har jag fått ett erbjudande om ett annat jobb som skulle innebära mer pengar i kassan men lite mer krävande arbetstider såsom sena helgnätter etc.
Där jag är nu trivs jag skitbra, älskar mina kollegor och mina arbetstider är alldeles lagom. Jag går ju trots allt i skolan och har fritiden att tänka på.

Jag är en person som lever mer i framtiden än i nuet. Jag jobbar så fort jag är ledig för att tjäna pengar som jag kan åka utomlands för. Det är det jag brinner för, att få åka utomlands och upptäcka världen. Man har ju hört att man "ska leva i nuet". Det nya jobbet lockar just för pengarna men jag vet inte om jag klarar det rent fysiskt. Jag känner den där pressen att jag måste jobba upp mig och skapa en framtid. Kanske borde jag lugna ner mig? Att faktiskt försöka leva i nuet för det är som tonåring man har roligast. Jag kanske inte behöver ett toppjobb andra året på gymnasiet? Eller? Jag har svårt att skilja på tonårsliv och vuxenliv eftersom jag lever mer i vuxenlivet än tonårslivet.
Troligtvis kommer jag att ångra mig när jag blir äldre, ångra att jag inte levde livet mer. Men samtidigt är jag inte en sådan person som festar och super varenda helg. Jag föredrar att jobba istället. Alltså det är så förvirrande.

Pressen på hur man borde vara som tonåring och som jag, Frida Larsson faktiskt är. Vad är rätt och vad är fel? Vad innebär leva livet?

Over and out.




Onödig fakta!

Tänkte ha en kategori som heter "Onödig fakta". Personligen så älskar jag alla dessa fakta.
Här har ni några exempel på saker som ni INTE visste om:

-Den första ägaren till företaget marlboro dog i lungcancer
-Fram till början av 1900-talet så såldes det rent kokain på Harrods i LondonEn råttas tänder växer ca 15  centimeter på ett år
-Under en vanlig dag kommer din hand indirekt komma i kontakt med 15 penisar
-De flesta "mottagaren betalar" samtalen sker på fars dag
-I varje avsnitt av serien Seinfeld kan man se något med stålmannen på.



Avslutar med dagens fråga

Om du hamnar i en livskris samtidigt som du leker kurragömma, förlorar du då automatiskt eftersom du inte kan finna dig själv?





Glasgow 2011

Jag har aldrig någonsin tänkt att en framtid i Sverige är något jag kommer att bygga. Det har aldrig vart en verklighet för mig. Jag vill längre än så, jag vill ut i världen. Upptäcka guldställen i amazonas eller leva med munkar i indien. Jag vill lära mig och utforska världens alla hörn. Ett mål jag har haft sedan jag var liten är att jag någon gång i mitt liv ska besöka Påskön och Cichen Itza(Maya indianernas hem). Jag vill inte utforska en sandstrand på mallorca, jag vill utforska Aborginiernas kultur. 

Jag har alltid vart lite små bitter över att vissa familjer åker utomlands varje år. Det blir en verklighet och en självklarhet för barnen, de uppskattar inte att det kanske finns ett tempel i närheten utan snarare att bamse är vid poolen. Barnen blir ungdomar och familjerna fortsätter att åka utomlands. Ungdomarna bryr sig inte det minsta om det stora gravfältet i staden intill utan det viktigaste är att det finns snygga killar i baren och att det är billig sprit.

Jag däremot, jag har inte växt upp i en familj där vi åker utomlands för pengarna. Nej, istället köper vi en husvagn för samma summa som en thailandsresa hade gått på. Det är frustrerande. Jag uppskattar alla dessa arkeologiska och historiska fynd. Jag uppskattar arkitekturen. Men jag har inte ens fått chansen att se allt det här.


Men things change. Nu ska jag för första gången åka på en resa som jag själv har betalat, som jag själv har planerat. Det är på MINA villkor. Och jag älskar det. Min destination är Glasgow, skottland.
Jag må vara född i Sverige men min själ tillhör Storbritannien. Jag känner mig till en viss del malplacerad i det svenska samhället. Jag har faktiskt inte ens vart i Storbritannien men en liten del av mig, en väldigt stark del försäkrar mig om att om jag bara åker dit så kommer jag att känna mig hemma.
Jag hoppas att det blir så. Att jag kommer få svepa runt på gatorna i min fina jacka och skor och bara känna mig lycklig och hemma.
Nu blev det här en massa blabber på en gång men jag har så mycket jag vill säga!



Om detta ska ni få höra.

För att vara ärlig så tycker jag att det är ganska pinsamt att ha skaffat en blogg. Jag tänker inte sitta här och låtsas att jag lever en perfekt värld och att jag faktiskt tror att du är intresserad av vad jag skriver.

Troligtvis kommer jag inte ha så många läsare och det är fine för mig, jag tänker inte ha små frågestunder för jag vet att du inte kommer att ställa frågor. Jag tänker inte berätta att nu ska jag gå på toa och skita för att sedan krypa ner under mitt goseputtenutte täcke och titta på film, för det är inget du bryr dig om. Jag kommer inte att försöka få det här att bli något stort. Det är bara fjantigt.

Jag gillar att skriva. Jag gillar att diskutera och fundera. Jag ser nog det här som en slags temablogg. Jag är en tjej som älskar att skriva uppsatser där man tillåts att dela med sig av sin egna åsikter. Be mig skriva om ett äpple så kommer jag att göra det. Jag gillar att påverka människor med det jag skriver.
Som sagt är jag lite anti att använda en blogg som verktyg men samhället utveckas hela tiden och en blogg är som nutidens dagbok.



Om detta må jag berätta.

Tro nu inte att du har kommit till en tråkigt vardagsblogg där inlägg om tandläkarbesök och mys med pojkvännen avlöser varandra. Jag går inte så ofta till tandläkaren och har inte ens någon pojkvän. Och jag tycker det är fruktansvärt aptråkigt att läsa andra bloggar som handlar om just det nämnda.
Jag tänkte börja med att förklara att bloggens design är en gratis design från www.designadinblogg.se/gratisdesign och den heter "Kvinna i farten", rubriken må stämma men jag kan förklara det ironiska med headern.
Jag äger ingen iphone, fullkomligen avskyr kaffe och är allergisk mot läppglans.
En bra start eller vad säger du?



Välkommen till min nya blogg!




RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!