Är rädd för att jag ska bli för bekväm och inte våga bryta loss.

Valet står mellan två arbetsplatser. Under en väldigt hastig period så har jag fått ett erbjudande om ett annat jobb som skulle innebära mer pengar i kassan men lite mer krävande arbetstider såsom sena helgnätter etc.

Där jag är nu trivs jag skitbra, älskar mina kollegor och mina arbetstider är alldeles lagom. Jag går ju trots allt i skolan och har fritiden att tänka på.

Jag är en person som lever mer i framtiden än i nuet. Jag jobbar så fort jag är ledig för att tjäna pengar som jag kan åka utomlands för. Det är det jag brinner för, att få åka utomlands och upptäcka världen. Man har ju hört att man "ska leva i nuet". Det nya jobbet lockar just för pengarna men jag vet inte om jag klarar det rent fysiskt. Jag känner den där pressen att jag måste jobba upp mig och skapa en framtid. Kanske borde jag lugna ner mig? Att faktiskt försöka leva i nuet för det är som tonåring man har roligast. Jag kanske inte behöver ett toppjobb andra året på gymnasiet? Eller? Jag har svårt att skilja på tonårsliv och vuxenliv eftersom jag lever mer i vuxenlivet än tonårslivet.
Troligtvis kommer jag att ångra mig när jag blir äldre, ångra att jag inte levde livet mer. Men samtidigt är jag inte en sådan person som festar och super varenda helg. Jag föredrar att jobba istället. Alltså det är så förvirrande.

Pressen på hur man borde vara som tonåring och som jag, Frida Larsson faktiskt är. Vad är rätt och vad är fel? Vad innebär leva livet?

Over and out.