Skriver lite i smyg. Har saknat den här bloggen. Jag kan skriva om precis vad jag vill utan att behöva prestera något. Den andra bloggen har handlat om att få ihop material till mitt projektarbete. Jag har haft krav på mig att blogga minst en gång per dag. Jag har behövt tänka på språket och grammatiken, men visst har mitt engelska språk förbättrats. Om ni vill läsa om vad jag vart med om så är det www.onewayoranother.devote.se som gäller. Väljer att inte skriva något om resan på den här bloggen. 

 

Jag hoppas att ni fortfarande vill läsa vad jag har för mig. Under resans gång så började jag tänka på det här med bloggning. Är det något jag vill fortsätta med? Jag älskar att skriva men det är just känslan av att alla har tillgång till mig. Inte bara via bloggen utan twitter, facebook och instagram. Jag är inte säkert på att jag vill det faktiskt. Alla behöver inte veta vem jag är och vad jag gör. Men samtidigt så kan jag inte leva utan att skriva. Det känns dock som att jag har förlorat en slags mystik. Mitt liv finns öppet för vem som helst att läsa i arkivet. Det är läskigt!

Jag kanske inte kommer blogga lika mycket som förr. Jag vet ingenting säkert. 

 

 

 

Jag saknar den här bloggen så himla mycket! Om tre veckor är jag tillbaka.

Men glöm inte att besöka www.onewayoranother.devote.se