Jag är tillbaka! Hurra tänker ni, eller ah Rebecca Wängefors tänker så i alla fall. Några fler finns det inte som läser hehe. Jag har inte haft någon lust att blogga. Det är det som är så fantastiskt med bloggar. Jag bestämmer själv när jag vill blogga eller inte. Så är det visserligen med en dagbok också. Men dagboken ligger där och stirrar på dig och undrar varför du svikit den sådär. När man var liten började man ju trots allt dagsboksinlägget med "Kära dagbok". Jag börjar knappast ett blogginlägg med "Kära blogg". Det går inte riktigt eftersom bloggen är offentlig och inte privat. Jag var aldrig en dagboksmänniska. Något enstaka ord går väl att finna i någon förlorad bok men inte mer än så. Däremot har jag en bok som jag har haft i flera år där jag skrivit mina mörkaste tankar. Mina mörkaste känslor. Jesus om någon fick tag i den boken, vilket rabalder det skulle bli då. Men det är den slags skrivaren jag är. Jag skriver med känslor. Jag skriver bara när jag har en känsla att utgå ifrån. Och för att tala helt sanning så är anledning till varför jag inte skrivit i bloggen är för att jag inte vart arg, ledsen eller besviken de senaste veckorna. Visst är det drygt? haha. Men det sitter långt in i märgen. Jag skriver bara när jag är ledsen, det är som at jag lämnade boken i en byrålåda och gick över till internet bara. För när jag är glad så uttrycker jag det istället :)

Jag lyckas alltid att börja ett inlägg med något helt annat än var som var tänkt från början haha! Nu har jag vandrat iväg på andra tankar, jag är en person som agerar på känsla har jag kommit underfund med.

Jäjä yada yada. Jag ska försöka skriva mer i blogen. Jag har sagt upp mig från mitt jobb på Kaffebönan. Det bästa beslutet i mitt liv för INGEN ska få behandla mig som den skiten de gjorde. Jag tänker inte gå in mer på den saken, kaffebönan är behind me. Och jag jobbar mer och mer på Restaurang Spira och jag älskar det. Alla är snälla och underbara och jag har sjukt kul när jag jobbar. Eftersom det jobbet bara är på helger så har jag nu alla fritid i världen. Det är en konstig känsla, att kunna göra vad jag vill. Har inte riktigt anpassat mig. Eftersom att jag är dålig på att göra något med min fritid så pluggar jag mest. Jag pluggar när jag kommer hem och så småfinurlar jag hela kvällen på olika skolgrejer. Det är rätt så behagligt och bara positivt om man ser det ur ett betygsperspektiv. Jag mår mycket bättre, MYCKET bättre. Jag är gladare och har en ljusare syn på framtiden.

Jag har hittat min drömutbildning och vill bli 20 nu så att jag kan påbörja den. 4 länder på 7 veckor men inriktning Kultur och Historia. Det är en "Rundreseledarutbildning" som under 7 veckor tar mig från Thailand till Laos, Kambodja och Vietnam. Den kostar 45,000 men enligt mina beräkningar så ska det inte vara några problem att skrapa ihop! Är så taggad och glädjerusig. Allt är så bra!

Tack och ej för mig. Nu ska jag göra något annat :D