Verkligheten slog mig nyss. Pang sa det! Pang boom rakt i ansiktet, eller snarare pang boom in i själen. Hur kan man leva i en slags verklighet parallelt med en annan verklighet tillsammans med alla andras verkligheter. Varför påverkas inte vår egen verklighet av de andras verkligheter? Jag känner mig så otroligt maktlös, jag styr inte längre det jag själv gör. Jag är förlorad i min verklighet.
Min verklighet är en skola, en säng, ett jobb, två jobb, en vänskapskrets, en framtid, en bakgrund men inget liv. Det jag lever i kallar jag inte för liv. Jag känner ingen glädje, jag känner något förlorat men inget funnet. Jag går på högvarv långt in på småtimmarna. Jag stannar aldrig upp, det finns alltid något nytt att uppnå. Det finns alltid ett nytt betyg att få eller ett nytt jobb att haffa. Det finns alltid något att uppnå.

Carpe Diem är något vi människor mässar om, tatuerar in och pryder våra väggar med, men hur många förstår uttryckets innebörd? "Fånga Dagen", fundera lite på det uttrycket. Vad gör vi människor för att fånga dagen? Hänger vi upp träbokstäver som formar detta uttryck på väggen i hopp om att se och låtsas att man fångar dagen? Eller hänger vi upp dem som ett slags falsk bevis för andra att se på? Vad gör vi för att verkligen fånga in dagen i sin hand, sitt sinne, sin själ? Jag gör ingenting.

Där är sanningen. Jag kan sätta upp hur många Carpe Diem tavlor som helst. Jag kan pryda min kropp med otaliga tatueringar på olika språk om hur man ska fånga dagen. Men det skulle vara att ljuga. Jag är förlorad i samhället. Jag jobbar,sover,pluggar samtidigt som jag känner pressen av att hinna med att umgås med mina kompisar.
Vad är det för verklighet jag har valt? När jag var liten hade jag drömmar om att springa barfota på ängar med blommor i håret. Stopp, vänta det där är inte frihet för mig... Just det, det brukar vara definitionen på frihet. Jag börjar om.. När jag var liten ville jag absolut inte fastna på ett jobb, jag ville ta chanser och risker. Jag ville kunna flytta runt jorden om jag så kände för det. Jag hade så stora mål, så stora drömmar. Men jag blev äldre och drivkraften blev större och beslutsamheten enorm. Det var inte meningen att jag skulle bli fast på ett jobb där jag mår dåligt, eller förlora min fritid för framtiden. För det är ju det jag har gjort. Jag har förlorat min nutid till framtid. Jag jobbar nu för att kunna göra det jag vill då. Jag kan inte festa,supa eller leva livet såsom en tonåring borde göra. Jag måste plugga,jobba och ta ledig och inte räkna med sommarlov,jullov,sportlov etc. Jag har blivit vuxen för tidigt. Kommer jag att ångra detta i framtiden tro? 

Är det farligt att leva i framtiden? Många säger det, men jag tror framtiden mer och mer blir människors nutid och verklighet. Vi glömmer bort att fånga dagen för att dagen är en grå och trist verklighet. Vi lever istället i framtid och suktar efter de gröna ängar och blommor som vi tror kommer att finnas där. Och jag tror att det är farligt för vi missar det vackra i nutiden för något som kanske inte finns i framtiden.

På min vägg står det Lycka och Kärlek. Det är något jag hoppas ska finnas i min framtids verklighet.


Foto: Weheartit.com