Det är mycket som snurrar i huvudet. Jag kan inte riktigt reda ut det. Jag är besviken på mig själv. Det är en kvävande känsla, besvikelsen. Den upptar alla mina tankar och tränger ut i tårkanalerna. Men jag ska inte gråta, jag är bättre än så. Jag gjorde inte tillräckligt bra ifrån mig och fick inte det betyg jag ville. Det är som ett slag mot magen och jag kan inte andas. Jag var förberedd, jag vet hur dåligt jag gjorde ifrån mig på de två proven men jag kan inte undgå att bli fullkomligen asförbannad på mig själv. Varför gjorde jag inte bättre ifrån mig? Hur är det ens möjligt? Ny lärare är det också, hon vet ingenting om mig. Hon känner mig inte. Hon vet inte hur jag kan skriva. Vilka texter jag kan skapa. Hon ser bara svart på vitt vilken vidrigt dålig text jag har skrivit. Hon vet inte att jag kan mer. Hon är nöjd. Jag vägrar ta studenten med ett VG i svenska. Jag vägrar! Jag kan mer och jag är bättre än så. Men hon är nöjd? Hur fan kan hon vara nöjd. Jag har aldrig fått vg på en svenska uppgift som jag kan minnas. Svenska är mitt ämne, det jag är bäst på. Endå failade jag så stort. Och gudarna ska veta att många av ni som läser gottar er just nu och tänker "äntligen!". Gotta på ni. För nu jäklar är det krig! Jag ska ha MVG och jag vet att jag kommer att förtjäna det.