There was times då jag vände mig till bloggen för att ventilera. Så fort det var något så skrev jag, orden kom av sig själva. Det blev negativt tillslut. Inlägg efter inlägg. Jag vet inte om jag började akta mig för vad jag skrev i takt med att läsarantalet steg eller om känslan för det ändrades. Eller om jag mådde bättre. Jag är bara rädd för att förlora förmågan att skriva. Förr om åren var skrivandet mitt sätt att få utlopp för ilska och ledsamhet. 

 

När jag var på väg hem förut så sköljde känslan av enorm ensamhet över mig. Hur kan man känna sig så ensam i en värld med 7 miljarder invånare? Det är konstigt. Men jag känner mig så just ikväll. Jag blir ledsen av att gå i skolan. Jag blir arg och frustrerad av att gå på hotell-lektionerna. Det spelar nog ingen roll vad jag säger för det kommer alltid att viskas, suckas och himlas med ögonen bakom ryggen på mig. Jag sitter alltid längst fram för att inte själv behöva se det. Jag har inte personligen gjort någon illa i den klassen så det är absolut inte sådana problem. Jag kanske är annorlunda? Eller vad är det som gör att jag inte kan få vara mig själv lika mycket som alla andra? Det är bara jobbigt att gå till skolan på torsdagar och fredagar. Jag vill inte vara arg och hatisk.

 

Jag var med om en sak häromdagen. Jag drömde en dröm som var väldigt speciell. I drömmen fick jag känna en känsla jag aldrig aldrig aldrig känt förut. Jag var kär och kärleken var besvarad, jag älskade verkligen han i drömmen. Det var en nästintill absurd känsla. Kanske inte för er som haft kille i flera år. Men jag har aldrig vart kär och jag har aldrig känt den där riktigt sprängfyllda kärleken förut. Det är ingen känsla man kan föreställa sig i förväg hur den skulle kännas utan det vet man först när man upplever det. Jag gjorde detta i drömmen och jag blev förkrossad när jag vaknade och insåg att det bara var en dröm. Känslan var så konstig, så ny och så spännande. Jag hoppas människor uppskattar den känslan!

 

Alltså det här inlägget är kaos. Jag har tappat förmågan att uttrycka mig på ett bra sätt. Är bara stökig.