Jag driver mig själv till personlig kollaps. Sitter här och vet inte vart jag ska ta vägen. Jag känner igen känslan så jävla väl. Samma känsla som alla gånger jag har kollapsat pga tyngden på mina axlar. Jag blir så jävla förbannad bara. Varför läggs allt på mig? Varför tar jag på mig ansvaret för allt? Varför måste allt kollapsa för att jag råkar vara borta en månad. Det är ju läskigt att inget fungerar utan mig i spetsen.

 

April will be the death of me. Jag vill skrika och jag vill gråta och helst vill jag bara att april ska vara över. Nyss hade jag tre helt fria veckor där jag kunde läsa igenom mina 100 sidor i boken och svara på mina 50 instuderingsfrågor samt plugga in dem så att jag skulle kunna göra Historia provet v.16. Nyss hade jag tid till att även göra min projektrapport. Nu har jag inte tid till något utav det. GNRESKDLÖTNBHGHCDBJ<Diöläc'bkzh retöclavmembdsx<knmsÖLQWPKOSHKJBMSE,GRNSDVUMBJVKNWFCHB UGZLAJVRQKnlm fxkvzjbn<lwhgrhbjuyvj xzmnaSKDIHVUCFDJ JAG BLIR SÅ JÄVLA FRUSTRERAD OCH JAG VILL SKJUTA NÅGON.

Varför vill alla ha något utav mig???? Varför har jag hand om allting? Tänk så hade jag kunnat vara en helt vanlig tjej som skulle gå på bal snart och även ta studenten. Nu måste jag ha hand om skiten också. Jävla pisshelvete.

 

Jobb jobb jobb, bal bal bal, plugga plugga plugga, student student student. Kan inte alla bara gå och dö.