Har nog inte skrivit så mycket om mina tatueringsplaner de senaste veckorna. I början av september började jag tveka och vela. Så jag bestämde mig för att inte göra tatueringen, dock avbokade jag aldrig tiden. Tror jag innerst inne visste att jag ville göra den. Och nu är dagen här, nästan. Imorgon klockan 12  gör jag något utav det modigaste jag har gjort i mitt liv. För det är inte likt mig att göra något permament. Jag är så tankspridd och ombytlig att jag hela tiden förändrar mig. Men den här tatueringen är bestående, den kommer föralltid att vara med mig. Undviker dock att nämna eller tänka ordet föralltid, det skrämmer mig. Men jag är redo :) världen har alltid varit en del av mig endå!

Får väl se hur mycket jag kommer att skrika!

Ciao!