Då var den färdig och jag har gjort något utav det modigaste i mitt liv! Var jättenervös innan och gled in och ut ur en annan värld hela morgonen. Det tog en timme ungefär innan vi kom igång och tatuerade eftersom motivet skulle skissas upp och klistras på och justeras mm. De flesta frågar om smärtan, gjorde det ont? Svar: Som fan!

 

Jag är en person som brukar överdriva men nu ska jag inte göra det. Smärtan var inte outhärdlig och lika hemsk som jordens undergång. Jag beskrev smärtan där och då som att du tar din nagel och trycker ner den i en leverfläck(som står utåt)  och verkligen trycker till och vrider om. Det var min första tanke, shit det känns som att han tatuerar på mina leverfläckar. Konturerna var helt klart värst, det krävdes mycket energi för att kontrollera och fokusera mig. Körde med en övning jag fått av min psykolog. Fokusera på hur det känns kallt i näsan när du andas in och varmt när du andas ut. Man ska fokusera på stället där kylan och värmen slår till. Så låg och upprepade "varm, kallt, varmt, kallt, varmt, kallt" för mig själv haha! När han taturade på ryggraden och skulderbladet så trodde jag att jag skulle flippa ur. Aldrig mer tatuering där!!! När han sedan skulle skugga så kändes det knappt faktiskt. Sonja som var med mig under hela sittningen pratade på om allt möjligt och vi förde vilda diskussioner. Det är inte lätt att prata när man ligger på mage och inte får röra sig xD!

 

I början tänkte jag "vafaaaaan har jag gett mig in på, jag pallar inte mer" men det gick jättebra endå. Via Dolorosa är jätteduktiga och även min tatuerare som hette Mattias. 

 

Nu sitter plasten på och ska göra det tills imorgon. Sedan börjar två veckors läkande och krångel. Men det är värt det! Tatueringen läcker lite färg och sårvätska men det är helt normalt. Rätt obehagligt dock haha

 

Lägger upp bilder på tatueringen när den har läkt lite :)