Jag förstår det knappt själv. Under en lång period i högstadiet så spelade Ron Pope en väldigt stor roll i mitt liv. På ett känslomässigt stadie. Jag lyssnade till hans sånger dag som natt. Jag minns så väl första gången jag lyssnade igenom hans album på youtube (spotify var inte skapat).  Jag tänkte att någon låt måste vara dålig, men för varje låt jag lyssnade på desto mer drunknade jag i min egna kärlek till Ron Pope. Det var min första starka musikupplevelse, att hitta en singer songwriter som bara gjorde bra låt. Han var inte känd på den tiden och är fortfarande inte i Sverige. I alla fall inte superkänd. Han har alltid vart min egen på något vis. Det är skönt att inte behöva dela honom med miljontals galna fans världen över. Det är inget han strävar efter att få.

 

Det gick väl två år då jag inte lyssnade på honom så mycket, jag gick vidare till andra sångare. Men för några veckor sedan upptäckte jag hans musik igen. På de åren så har han kommit ut med 3 album så ni förstår vad jag har lyssnat de senaste veckorna. Och han har gjort det igen! Helt otroligt. Jag älskar varje låt.

 

För några dagar sedan så slösurfade jag på youtube och blev länkad till Ron Popes officiella sida. Det stod om en världsturné så jag kikade på städerna som skulle få besök. Tänkte inte så mycket utan bläddrade sakta ner, längst ner så står det helt oväntat Stockholm 24 Januari. Jag flippade ur och bah jag måste köpa biljetter, kosta vad det kosta vill. Sagt och gjort, fick två biljetter för 400kr och nu ska jag och Annabelle upp till Stockholm för att se the one and only. Tårarna kommer antagligen spruta under hans fina fina låtar <3