Jag är inte den som väger mig ofta. Men jag har under tre års tid haft som ett litet mål att lyckas ta mig till 50 strecket. Det är inget jag har kämpat för eller ansträngt mig mer än vanligt för att uppnå men det vore ashäftigt. Det är liksom 50kg och sedan har jag lyckats med en av det största achievement(brist på svenskt ord) i mitt liv. Det är alltid prat om att gå ner i vikt, att man ska vara smal och att strong is the new skinny. En slags ursäkt som nyligen myntas. Det ska inte pratas om skinny längre för det är inte acceptabelt. Istället ska det pratas om strong som en cover up för att vara smal. Det skrivs om att det är snyggare med former. Individer vräker ut sitt hat mot smala människor och postar bilder på Twiggy och Marilyn Monroe med rubriken "You want this, instead of this?" och syftar på att kurvor är snyggast och sexigast. Under första delen av 2000- talet var skinnyhetsen som starkast. Det var pinnsmala modeller och dödsfall inom modellvärlden. Då skulle man vara skinny, size 0. Sedan vände det. Då skulle det postas skrämsel bilder och andra bilder för att uppmuntra kvinnor att gå upp i vikt. Idealet ändrades. Tack och lov säger jag! Men med det förändrade idealet så försvinner också acceptansen för smala kvinnor. Det blev okej att vräka ur sig förolämpningar mot de smala kvinnorna. De skulle äta mer och "här ta en till godis, du ser ut att behöva det". Det blev okej att öppet håna smala kvinnor och öppet kräva att de går upp i vikt för att de är dåliga förebilder. 

 

När jag först blev medveten om det rådande skönhetsidealet så hade det redan vänt. Då skulle kvinnorna vara kurviga och benknotor var inte snyggt. Det var ett normal ideal för mig. Jag var inte snygg, jag var ett benrangel och det är väl ingen som kommer tycka om mig. Jag tittade istället på kvinnor som Marilyn Monroe, Tyra Banks och andra kvinnor. DE var snygga, fina och sexiga. De som kallade mig benrangel i skolan hade alla former och var i mina ögon hur fina som helst. Jag tog åt mig, som ett barn gör. Jag tyckte inte att jag var fin även om jag ofta fick höra "shit Frida du är så smal, fan jag önskar att jag också var det". Jag fick hela tiden höra att jag var smal. Och det var inget positivt ord i mina öron. Jag önskar att alla ni tjejer därute kunde titta er i spegeln och förstå hur fina ni är! Jag har inte tur och jag är inte lyckligt lottad. I mina ögon är det du som är det. Och tro för all del inte att min kropp är perfekt. Jag har celluliter som alla andra, jag har en kula på magen som alla andra när solen går ned. I grund och botten är vi alla lika. Vi består av kött och blod!