Har en konstig känsla i kroppen. Den känns instängd, vet inte om det är gråt eller bara en väldigt stark känsla som jag inte riktigt kan hantera. Jag såg precis en video via www.lindaloppan.blogg.se som handlar om en man som inte ger upp, han trotsar sin redan bestämda framtid. Kika gärna på den! http://www.wimp.com/inspirationaltransformation/

Han lär sig själv att gå igen. Jag blir så berörd och påverkad. Här sitter jag och har panik över mina celluliter och ger mig ut och springer och torrborstar för att bli av med dem. Vad spelar celluliterna för roll egentligen? Det viktigaste är väl att jag rör på mig för mitt egna välmående, inte för celluliterna. Jag borde vara stolt över min kropp och skita blanka fan i minfältena på mina lår. Det finns folk i världen som skulle byta med mig anyday. Jag ska njuta istället.