Ja, då tänkte jag skriva lite om min vecka ute på Vidablick där jag jobbar för tredje året i rad. Dock så var det här mitt nionde år ute på Vidablick. Känns konstigt!

Jag har vart under utbildning som LASP under två somrar då jag tillsammans med en ledare/mentor har haft ansvar för en såkallad hydda. I år blev jag äntligen ledare och även mentor för en tjej som heter Kayla. Det var lite nervöst att fokusera på 6 st tjejer i åldern 12-13 samt vara en bra förebild och ledare för en LASP. Jag hoppas att jag gjorde ett bra jobb, jag tror faktiskt det. Jag hade skitkul under veckan trots lite kaos. Som tur var så höll vi kaoset inom ledarstaben på ett sätt som barnen inte märkte. Jag tror att det lätt blir såhär vid omorganisation, det uppstår kaos som behövs stabiliseras.

Mina tjejer var heeeeeeeeeelt otroligt underbara. Jag kunde inte ha bett om en bättre hydda. De gjorde som jag sa, även när jag inte sa något. De var i tid, de fick gå in först i matledet, de stod först vid flaggstången etc. Jag vart nästan tårögd en morgon då jag väckte dem tio minuter för tidigt när jag skulle iväg och duscha. Jag bad de att gå upp men tänkte att jag kommer nog få gå tillbaka och tjata lite på dem. Jag drog ut lite på mitt duschande och insåg att klockan var fem i halv åtta. Halv åtta ska alla hyddor vara samlade. Jag fick världens panik och rusar ut ur sporthallen. Då ser jag min hydda fint uppställda vid flaggstången, först desutom. De klarade att gå upp helt själva. Så jäkla stolt blev jag! Mina fina flickor <3 Och de var populära kan jag lova! Jäklar vad många kärleksbrev vi fick! Säkert upp emot 100 st. Det roliga är att vi tejpade upp alla på vår vägg, men tillslut hade vi för många så det fick inte plats.

Ledarstaben var också riktigt härliga och jag ser fram emot att jobba med de igen i slutet av juni. 

Jag kan egentligen inte skriva mer än så eftersom att mycket ligger under tystnadsplikt mm.