Ikväll är en kväll för skriverier. Ur mina fingrar flödar ord. Just nu när jag skriver dessa ord vet jag inte vad det här inlägget kommer att handla om. Jag vet fortfarande inte efter 3 meningar. Men jag tänker fortsätta skriva. Det är ett nytt år nu, 2012. Jag har blandade känslor. Eller egentligen inga känslor alls. Det känns likadant som för några dagar sedan. Jag har inga nyårslöften eller förhoppningar. Gnistan har inte riktigt tänts än. En liten låga tänts men den slocknar gång på gång, lite som att den inte riktigt orkar. Något blåser ut den. Jag vill att det ska bli ett bra år, bättre än förra. 2011 var ett år för förändringar och stora steg. Mycket har avslöjats och mycket har byggts upp. Det blev inte riktigt som jag ville men endå så blev det så. Logiskt inte sant?

Just nu kretsar mitt liv kring pengar och jobb. Jag hatar det, usch. Jag funderar hela tiden på hur det går med jobben, om jag vill ha två stycken. Jag funderar hela tiden på hur jag ska har råd att resa. Jag vet att när jag väl får råd att resa så kommer jag få panik för att då har jag slösat bort allt. Liksom hur går det ihop?? Hur ska jag kunna njuta. Jag hoppas att under 2012 kommer jag att kunna åka till London och se Fantomen på Operan och kunna åka till ett varmt land. Jag behöver bara någon att åka med. Borde lägga ut en annons kanske? 

Nu svamlar jag bara, tryckta känslor som bubblar upp och blir osammanhängande. Jag känner mig rätt maktlös. Det är svårt att erkänna att man har blivit allt som man en gång svor på att inte bli. Jag låter mig bli nedtryckt, jag älskar de som inte gör detsamma. Samtidigt som jag har tagit på mig någon dryg attityd som jag inte vet vart den kommer ifrån. Det finns en "dikt" som säger: Love is giving someone the power to destroy you but trusting them not to.
Det är väl lite så. Jag har svårt att ge folk den makten.

Nej nu vet jag inte vad jag skriver. Skriverier som sagt.

Om det endå vore jag.