Igen. Känslan är tillbaka. Någon släckte lampan, förvirrat famlar jag i mörkret. Någon tände den igen, jag ser allt omkring mig. Där släcktes den igen. Så håller det på. Det är fantastiskt hur små vi människor är. Hur kontrollerade vi är av våra egna tankar. Hur maktlösa vi står inför känslorna som svärmar. Vi är ingenting när känslorna väl tar över. De vrider och sliter i oss, de värmer oss, de förvirrar oss. Genom allt så har dem oss fastbundna i deras händer. No matter what the feelings always win, and there we stand like losers.