Jag är väldigt väldigt väldigt känslosam just nu. Det är som att gud faktiskt existerar korta korta stunder i mitt liv haha! Eller ödet som jag kallar det. Jag kan säga att den här dagen blev inte som jag tänkte mig. Det blev inte som jag ville och jag behöver gå igenom all psykisk press igen inom en nära framtid. Men det är bara att bita ihop.

 

Jag vill dock nämna en sak som faktiskt brought me to tears (ibland är svenska inte tillräckligt). Jag var under ett tillfälle under morgonen väldigt nervös och svimfärdig. Hjärtat dunkade alldeles för fort och mitt synfält var dimmigt. Långt borta som om det kom från mitt huvud så hörde jag en låt. Jag kunde inte lokalisera ljudet och inte heller placera låten. Efter ett tag förstod jag att det var Little Things med One Direction. Då tänkte jag att det definitivt är min hjärna som spelar mig ett spratt men nej, det kom från våningen under i huset jag befann mig i. Det fick mig att gråta, det var som att all psykisk press bara släppte. Något eller någon och det här jag säker på, ville att jag skulle höra den låten. Det var meningen. Den ligger väldigt nära hjärtat och när jag hörde den så kändes det bra. Jag lugnade ner mig och blev alldeles varm inombords.

 

Är det inte fantastiskt hur "slumpen" eller ödet bara prickar så rätt ibland?