Just nu i denna stund så har jag precis adopterat det här lilla charmtrollet Miko. Jag kommer att skänka 75 kr i månaden och hjälper på så sätt till att skapa en framtid för Miko och alla hans vänner. Du kan också adoptera Miko eller någon av hans vänner t.ex. Hercules som har vart på centret på Borneo sedan 2002. Han kommer aldrig att kunna leva i det vilda eftersom att var inlåst i en bur med fötter och händer bundna, det här gjorde Hercules förlamad och han kommer att få bo på centret tills han går bort. Jag adopterade via hemsidan www.savetheorangutang.se Organisationen jobbar med att frita tillfångatagna och illa behandlade orangutanger och sedan rehabilitera dem för att så småningom kunna placera dem i det vilda igen. Det finns uppskattningsvis ca 40 000 vilda orangutanger kvar. Ca 5 000 dör varje år. Du kan bidra i kampen mot utrotning.

Lille Miko är föräldralös som många av hans vänner på rehabiliteringscentret. Men ingen vet hur han förlorade sin mor. Som liten unge hölls Miko fången av några människor i en liten by i närheten av Sebangau National Park. En organisation som heter The Natural Resources Conservation Agency fick ett tips om att det fanns en liten orangutang-unge i byn. Herr Nandag från organisation åkte dit för att ta sig en titt. Mycket riktigt hittade han en mycket liten orangutangunge i en bur. Orangutangens händer och fingrar var skadade och han verkade vara uttorkad.

Den "skägaren" var inte där så Herr Nandang tog med sig ungen till organisationens kontor i Palangka Raya. Väl där ringde han till Nyaru Mentengs rehabiliteringscenter. Därifrån skickades en sjukvårdare för att hämta orangutangen. Sjukvårdarens namn var Miko och ungen döptes efter honom.

På centret återhämtade sig orangutangen Miko snabbt. Han placerades i "den lilla gruppen" i Skogsskolans dagisgrupp. I början ville Miko inte leka med de andra orangutangerna utan höll sig för sig själv.

I juni 2010 fick Miko en svår diarré. Han ville inte äta eller dricka något och blev uttorkad. På nätterna blev han mycket rastlös utan påtaglig anledning men antagligen på grund av sjukdomen. Han skrek mycket och lugnade bara ned sig när babysittern kramade honom och höll honom i sina armar. På grund av stressen svullnade Mikos ögon upp och han hade svårt att se. Detta gjorde honom ännu mera rastlös

Lyckligtvis så tillfrisknade Miko och efteråt började han visa mera självständighet i Skogsskolan. Nu älskar han att leka med sina artfränder även om han av och till tillbringar tid på egen hand.

Miko är en mycket avspänd orangutang som njuter av sin siesta. Han älskar att ta sig en tupplur och kan göra detta så ofta som tre gånger om dagen. Sammanlagt blir detta omkring två timmars sömn under en dag på dagis. Inget stressar denna coola kille! Det kommer att blir intressant att följa Mikos utveckling på rehabiliteringscentret.